Vårdhästen Lilla My och matte Åsa sprider glädje och väcker minnen på vårdboenden

I lilla Fritsla, ett par mil utanför Borås, bor vårdhästen Lilla My och hennes matte och jobbarkompis Åsa. Lilla My och Åsa är kända ansikten på områdets boenden inom äldreomsorg och LSS, där de varje månad gör uppskattade besök hos vårdtagarna. Vi har besökt den härliga duon och fått en pratstund ute i hästhagen, bland fyrbenta kompisar och fridfull natur. Möt Åsa och Lilla My!

Vårdhästen Lilla My möter oss med blå rosett i luggen och fina band inflätade i svansen, och öronen nyfiket vända framåt. Hon mäter inte ens en meter över marken och i den tjocka vinterpälsen syns ett hjärta rakat på den runda ponnyrumpan. Hennes ägare och jobbarkompis, undersköterskan Åsa, välkomnar oss in i den mysiga hästhagen i Fritsla, ett par mil utanför Borås. Här bor Lilla My tillsammans med sina två hästkompisar Hilma och Cherokee, som står och betraktar oss en bit bort.

-          Snart kunde man se Lilla My på Aftonbladet och riksnyheterna och jag fick nästan nypa mig i armen. Vad hände här? Efter det flöt allt bara på. Jätteskoj!

Vi tar hela historien från början. Det är mycket tack vare Åsas långa karriär inom vården, i kombination med det stora hästintresset, som Lilla My blev vårdhäst. Redan som sextonåring fick Åsa sitt första jobb på ett äldreboende i Fritsla, då i tvättstugan. Successivt fick hon även börja arbeta uppe på boendets avdelningar, och där blev hon kvar i många år.

-          I början av 90-talet hamnade jag på ett demensboende och när det efter några år skulle slås ihop med ett annat boende fick vi i personalen välja om vi ville hänga med eller testa något annat. Jag hade tur och blev handplockad till ett LSS-boende. I några år jobbade jag även natt som personlig assistent. Nu är jag återigen på ett LSS-boende här i Fritsla, och jag trivs så bra.

Det faktum att Åsa har över 30 års erfarenhet av arbete inom olika vårdverksamheter har hjälpt mycket när hon och Lilla My är ute på sina besök.

-          Jag vet hur jag ska hantera olika typer av människor och olika situationer. Jag tror att det hade varit mycket svårare annars. Det kan vara bra att ha lite i ryggsäcken. Vid besöken med Lilla My får jag även se hur de arbetar inom olika verksamheter och får nya perspektiv, vilket är väldigt intressant. Jag älskar mitt jobb inom LSS med de yngre, men ibland kan jag sakna de gamla också. Det blir extra mysigt med Mysan, då får jag min lilla bit av det också. Det kan vara tufft att jobba inom äldreomsorgen och nu får jag den där biten som bara är mysig.

Det är inte bara arbetet som undersköterska som hängt med Åsa länge, även hästintresset har funnits där i många år.

-          När jag var 7 år började jag på ridskolan och jag var ute och tävlade mycket i hoppning i min ungdom. Sedan fick jag min son när jag var 21 och han var givetvis allergisk. Då fick hästlivet några år på hyllan, men intresset har alltid funnits där. För ungefär femton år sedan började jag låna en av hästarna jag har idag, Cherokee. Lilla Mys mamma och pappa bodde på samma ställe, och hennes mamma fick så många föl att hon var inte så intresserad när Lilla My kom till världen. Då tyckte Cherokee att det föll på honom att fostra den lilla och han verkligen anammade detta. När jag skulle ut och rida på honom kunde jag plötsligt höra hur det lilla fölet Lilla My kom springandes efter. Jag ledde tillbaka henne ut i hagen, men så kom hon efter igen. När familjen som ägde hästarna skulle göra sig av med dem fick jag erbjudande att köpa Cherokee. Lilla My fanns kvar och familjen tyckte att hon var en ganska besvärlig liten ponny som bara kröp ut ur hagen och mest gick och lullade. När hon var runt ett år sa jag till familjen att jag kunde ta henne och att hon kunde få hänga med på köpet – jag kunde inte sära på dem. De två är jättetajta, Cherokee är som en extrapappa till Lilla My.

När Cherokee och Lilla My kom till sitt nya hem bestämde sig Åsa för att engagera sig lite extra i Lilla My. Hon skulle inte bara gå och skrota i hagen, utan skulle få ta del av roliga och stimulerande aktiviteter. Med Lilla Mys spännande karriär som vårdhäst kan vi konstatera att Åsa definitivt har hållit sitt löfte. Åsa och Lilla My gör numera regelbundna besök främst inom äldreomsorgen i Borås, men även på LSS-boenden i Fritsla. Turer till bland annat Varberg, Göteborg och Alingsås har också funnits på schemat. Åsa har aldrig annonserat Lilla Mys karriär som vårdhäst, utan olika verksamheter har tagit kontakt efter att ha hört talas om duon via nyheter, sociala medier eller från kollegor. På Facebook och Instagram uppdaterar Åsa regelbundet kring Lilla Mys äventyr ute på olika boenden, och många följer engagerat den lilla ponnyns besök hos vårdtagarna.

Hur går då ett besök på ett boende till? Förbereder sig Åsa och Lilla My på något speciellt sätt?

-          Jag är jättenoga med att Lilla My är fin, berättar Åsa. På våren och sommaren är det mycket blommor i svansen, vilket också skapar ett samtal med vårdtagarna. Det är även mycket förberedelser med vad vi ska ha med oss. Vi har till exempel alltid med oss en väska med borstar om någon vill borsta och ha en mysig stund med Lilla My.

Varje boende har olika rutiner och det varierar om Lilla Mys besök sker utomhus eller inomhus. Vid besök på LSS-boenden blir det många promenader, medan det inom äldreomsorgen ofta blir trevliga stunder inomhus.

-          Jobbar vi inom LSS blir det otroligt mycket promenader. Även om man tycker att det är skittråkigt väder och regnar, så gör det ingenting. Får man gå med en liten häst blir det kul ändå!

Inom äldreomsorgen samlas vårdtagarna oftast i uppehållsrummet inför Lilla Mys besök. Om avdelningen som ska besökas inte ligger på markplan, åker Lilla My utan problem hissen upp till den aktuella våningen.

-          Till Mys stora lycka är det många händer med morötter och äpplen som de har förberett. De brukar vara så himla gulliga! Det är som värsta tårtkalaset med en fin bricka dukad med knäckebröd, morötter och andra godsaker. Ofta kan man se att My blir riktigt exalterad när hon kommer in på avdelningen, för att det är så mycket godis överallt.

Lilla Mys och Åsas besök sprider glädje till både vårdtagare och personal, och den lilla ponnyns närvaro lockar fram många minnen och härliga samtal.

-          Det blir så mycket lycka och glädje när Lilla My kommer, en riktig höjdpunkt i vardagen. Många av de äldre som vi besöker har vuxit upp med hästar på gården eller arbetat med hästar, och de börjar berätta om sina minnen och sin barndom. Det är otroligt fascinerande att höra. Det är så många minnen som väcks, när de känner på Lilla My och klappar henne. Lukten, ljudet av hovarna som går, när hon tuggar på hö. Vi var inne på ett boende en gång, och i hallen låg en liten farbror och sov på en soffa. Vi kommer in och han tittar upp. Hans min när det kommer in en liten häst – han trodde ju inte att det var sant! Det finns så mycket roliga kommentarer och händelser genom åren som jag önskar att jag skrivit upp.

Oftast sker Lilla Mys besök på boenden inom äldreomsorgen i allrum där alla äldre samlas för att klappa, mata och samtala. Men ibland får Lilla My följa med in på rummen till de som är sängliggande och inte har så långt kvar. Där får hon möjlighet att buffa och gosa lite, och sprida sin kärlek till de som behöver den allra mest. Även hos de vårdtagare som har demenssjukdomar kan Lilla My göra stor skillnad.

-          Ibland möter vi personer som kanske inte alls kommunicerar, är svåra att nå i sin demens och som inte har någon mimik. När de får umgås med Lilla My kan det komma ett litet leende eller ett ord från någon som egentligen inte pratar alls. My lockar fram det och det är så häftigt att se.

Några gånger har Åsa och Lilla My gjort gästspel på lägerveckor anordnade inom LSS i Marks kommun. Under härliga dagar vid stranden tvekar inte Lilla My en sekund innan hon kastar sig i vattnet.

-          Mysan är en fena på att bada! Hon kan till och med köra ner hela huvudet under vattnet, så att bara öronen tittar upp. Det ser så roligt ut! Hon simmar för fullt och kommer upp dyngsur ur vattnet. Sedan slänger hon sig ner i sanden för att rulla sig och ruskar så att det yr överallt.