Möt Cornelia

Kan du berätta lite om dig själv och din roll som barnmorska?
Jag heter Cornelia, bor i Malmö och är en nybliven barnmorska. I min roll som barnmorska stöttar jag människor genom förlossningen som jag ser som en transformation som leder till ny roll i ett föräldraskap - oavsett om det är första barnet eller det sjätte. Det kan innefatta allt från att andas tillsammans genom värkar, stötta den födande att utföra en hel del gymnastik för att hjälpa bebis till att tränga igenom förlossningskanalen till att hälla i föräldrarna saft och beställa och förbereda inför en epidural.

Vad tycker du är det mest betydelsefulla i din roll som barnmorska?
Det mest betydelsefulla just nu är mina kollegor som är helt fantastiska och stöttar mig i min nya roll. Det finns ingen prestige och jag känner mig sedd och hörd med alla mina frågor och funderingar. Jag känner mig så trygg på min nya arbetsplats att det leder till att jag kan möta de kommande föräldrarna med en större trygghet.

Vad var det som fick dig att välja just yrket som barnmorska?
Att bli en barnmorska har alltid varit min dröm, även om det inte har varit en självklarhet. Mitt första möte med barnmorskor var på ungdomsmottagningen när jag själv var patient och jag upplevde dem som fantastiska kvinnor. Barnmorskorna var inlyssnande, inkännande och jag kände mig sedd och tagen på allvar av en vuxen person. Min målbild sedan dess är att jag ska bli en av dem. En stark kvinna. Innan jag började studera till barnmorska var jag ute på hal is. Jag pluggade teater, japanska och politik innan jag insåg att jag nog ska försöka bli en sådan där stark barnmorska. Nu är jag här, nybliven i rollen och försöker tackla allt som det innebär att vara barnmorska. Målbilden är fortfarande stark men jag är långt ifrån nära.

Ögonkontakten byggde vår relation under förlossningen, hon litade på mig och jag litade på henne. Det var en oförglömlig förlossning då kvinnan hjälpte mig att bli en bättre barnmorska.

Vad betyder det för dig att få arbeta så nära människor i en av livets största stunder?
Att arbeta med förlossning betyder allt, och det är därför jag har valt att bli barnmorska. Det är så otroligt att bevittna den kraft och styrka som finns hos de födande. Det största av allt är ögonblicket när barnet kommer upp på bröstet och den födande och dess partner blir föräldrar, för första gången eller för sjätte gången. Det är en obeskrivlig känsla.

Finns det ett möte eller en händelse i ditt arbete som har stannat kvar extra starkt hos dig? Hur påverkade den upplevelsen dig, både i stunden och efteråt?
Jag minns en förlossning väldigt starkt när jag var student, och jag upplevde att det mötet gjorde mig närmre till att bli en barnmorska. Kvinnan skulle föda sitt första barn och var under den aktiva fasen i en förlossning. Hon hade kämpat länge hemma och önskade föda sitt barn i badet. Men under förlossningen sökte hon min blick. Var jag än stod i rummet så sökte hon min blick. Från början vågade jag inte möta hennes blick. Jag blev rädd för att möta henne där hon var. Det kändes som att det var för intimt, att hon gav hela sig själv till mig. Jag vågade till slut möta hennes blick, att stötta genom att bara kolla henne i ögonen och bekräfta att allting är som det ska. Så varje gång hon sökte min blick, mötte jag hennes ögon och jag var inte längre rädd. Ögonkontakten byggde vår relation under förlossningen, hon litade på mig och jag litade på henne. Det var en oförglömlig förlossning då kvinnan hjälpte mig att bli en bättre barnmorska. Efter mötet med denna kvinna, vågar jag möta den födande med min blick och vågar vara i stunden tillsammans. Blicken kan bekräfta den födande, den ser vart hon befinner sig och vad hon behöver i stunden.

Guider & artiklar

Läs de senaste guiderna, reportagen och intervjuerna på vår blogg