”Inte ens Pippi går säker från cancern”

Varje timme blir en kvinna diagnostiserad med bröstcancer i Sverige. Under oktober månad, och idag på Bröstcancerdagen, vill vi uppmärksamma och hylla alla de kvinnor vars liv har ställts på ända på grund av bröstcancer och som varje dag kämpar mot sjukdomen.

Angelica drabbades av aggressiv bröstcancer 2019 och allt förändrades på en sekund. Från ett aktivt liv i flygbranschen till bröstoperationer, cytostatika, strålning och immunterapibehandling. Idag är Angelica tillbaka på jobbet och har gett ut två böcker - ”Chemo Queens – Styrkan sitter inte i håret” och ”Queens of scars – Mer än kvinnan utan bröst” (Lava Förlag) som hon sammanställde under sin behandling. Här delar Angelica tillsammans med andra cancerdrabbade kvinnor med sig av sina upplevelser och tankar kring cancer och dess följder – i syfte att sprida kunskap, slå hål på skam och tabun, ge vården det viktiga patientperspektivet och stärka medsystrar i samma situation. Ingen ska behöva vara ensam med sin bröstcancer.

Jag fick hjälp med transport hem och assistans att komma in i min lägenhet i Köpenhamn där jag hittade ett brev på hallgolvet. På kuvertet stod det ”Bröstcentrum Söder”. De där kallelserna till mammografi hade jag ju fått så många gånger förr, alltid lite sena med eftersändning från Sverige. Mammografi var så fjärran från min verklighet i flygande fläng. Min naiva övertygelse var att cancer inte kunde drabba mig eftersom jag tränar, äter hälsosamt, är ung och dessutom har små bröst. Jag skulle väl känna om jag fick cancer? Som ett hål i tanden, eller en vrickad fot? Jag öppnade i alla fall brevet och såg att kallelsen var daterad två dagar senare, klockan 14.00 på ett ställe vid Södra station i Stockholm.

Följande dag visade det sig att jag akut blev tvungen att uppsöka vård för mitt knä i Stockholm. Så jag ordnade ett par kryckor, skaffade en flygbiljett och landade nästkommande morgon på Arlanda flygplats. Där och då kom jag att tänka på mammografikallelsen och noterade att jag faktiskt skulle passera Södra station på väg till Södersjukhuset. ”Varför inte?” tänkte jag. Jag hann dit och efter flera timmars undersökningar fick jag bröstcancerbeskedet. Det var dagen jag blev vingklippt.

”My Controls! Jag är din nya kapten”, sa cancern och tog över rodret. Ett lynnigt och oförutsägbart befäl som kastade mig ut i turbulens, nödlandningar och evakueringar utan säkerhetsbälte och utan mina välinövade checklistor att luta mig mot. Jag kommer mycket väl ihåg läkarens ord den dagen: ”Bra att du inte missade din mammografi, din bröstcancer är snabbväxande och mycket aggressiv”. En rad slumpartade händelser ledde till att min cancer upptäcktes i tid. Bland annat ett olyckligt fall på Kastrup i rusningstrafik, vilket förmodligen räddade mitt liv.

Jag tycker inte att det är orättvist att just jag drabbats av cancer. Hur kan det vara orättvist när det är så många som drabbas? Vad jag däremot reflekterar över är att jag aldrig haft en tanke på att det kunde hända mig. Att upptäcka cancer ”on time”, genom självkontroller och undersökningar kan rädda ditt liv. Kanske känner du att min berättelse inte rör dig. Jag vet hur du tänker, för jag var som du innan. Nu vet jag bättre. Cancer ”känns” oftast inte. Den kommer som en objuden gäst och smyger sig obemärkt in i din kropp och lägger bo. Den gör detta oberoende av ålder, kön, livsstil, storlek på bröst och etnicitet. En lömsk djävul.

Jag har stått i en mittgång i ett flygplan och bett om din uppmärksamhet under många år. Jag klär på och av mig en flytväst flera gånger om dagen, rycker i en syrgasmask och viftar med foldern. Det hela tar ungefär en och en halv minut. Syftet är att göra dig medveten om hur du ska agera om en nödsituation uppstår ombord. Min erfarenhet är att ditt fokus ofta är riktat mer åt sociala medier eller konversation med sällskapet bredvid, än på de enkla instruktioner jag visar som faktiskt kan rädda liv. Nu störtar ju lyckligtvis inte ett flygplan i timmen, men varje timme, året runt, möts en kvinna i Sverige av det livsomvälvande beskedet bröstcancer. Därför vill jag nu uppmärksamma dig på ännu en säkerhetsdemonstration: självundersökning av dina bröst, vilken knappt tar en och en halv minut att genomföra. Självundersökning kan rädda liv, så följ instruktionerna på länken nedan och gör det till en vana att utföra undersökningen.

Bröstcancerförbundet – självundersökning

Någonstans, i mitten av mina tuffa behandlingar, skrev jag en lista. En sådan jag har läst att gamla människor skriver i livets slutskede där de sätter ord på det man ångrar och skulle gjort annorlunda i sitt liv. Min lista blev till fyra meningar:

”Jag har levt, vågat och älskat. Jag har besökt det mörkaste och upplevt det vackraste. Och gud vad jag har skrattat mycket! Om jag dör imorgon finns det inget jag skulle gjort annorlunda.”

Bröstcancerdiagnosen har såklart påverkat den jag är idag. Det har alltid bott en Pippi i mig, och jag är ännu mera Pippi nu. Oräddare, inget att förlora. Mer närvarande. Tryggare i mig själv. Men denna Pippi är även lite mer ärrad. Hon väljer sina äventyr med omsorg och vet att livet och dagarna inte är att ta för givna. För inte ens Pippi går säker från cancern.

Läs mer om Angelicas böcker här (allt överskott går till Bröstcancerförbundet).