Stämgafflar
En medicinsk stämgaffel är ett akustiskt instrument som används vid neurologisk och audiologisk undersökning – för att testa hörsel, vibrationskänsel och benledning. Frekvensen avgör vilket test stämgaffeln lämpar sig för.
Frekvenser och användningsområden
256 Hz – låg frekvens, används primärt för att testa vibrationskänsel (pallestesi) mot benpunkter som malleol, tibia och fingrarna. Vanlig vid bedömning av perifer neuropati, t.ex. vid diabetes.
512 Hz – standardfrekvens för hörselundersökning. Används vid Rinne- och Webertest för att skilja mellan sensorineural och konduktiv hörselnedsättning.
1024 Hz – högre frekvens för finare hörseltestning och vibrationskänsel i mindre strukturer.
2048 Hz – används vid audiologisk finjustering och bedömning av höga frekvenser i hörseln.
4096 Hz – hög frekvens, används för testning av höga toner och finmotorisk vibrationskänsel.
Vanliga frågor och svar
Vilken stämgaffel används vid Rinne- och Webertest? 512 Hz är standardfrekvensen för Rinne- och Webertest – tillräckligt låg för att ge ett tydligt och hörbart ljud, men tillräckligt hög för att ge ett pålitligt resultat vid hörselundersökning.
Vad är skillnaden mellan hörseltest och vibrationskänseltest med stämgaffel? Vid hörseltest (Rinne/Weber) hålls stämgaffeln nära örat eller mot mastoidbenet för att testa luftledning och benledning. Vid vibrationskänseltest placeras det vibrerande skaftet mot en benpunkt för att testa patientens förmåga att känna vibration – ett test av sensoriska nervbanor snarare än hörseln.