✔ Snabb leverans
✔ 30 dagars öppet köp
✔ Handla nu, betala sen
logo
FavoriterFavoriter
Vårdväskans backspegel
Förlossningsvården

Vårdväskans backspegel: Förlossningsvården och barnmorskeyrkets historia

Idag föds mer än 99% av alla svenska barn på förlossningskliniker och sjukhus, där specialutbildad personal finns nära till hands. Så har det inte alltid varit. I alla tider har kvinnor hjälpt varandra vid förlossningar och länge var det endast outbildade så kallade jordemödrar eller hjälpgummor som bistod med hjälp vid barnafödande. Riskerna var stora och kunskapen bristfällig, vilket ledde till minst sagt riskabla förlossningar. Vi har fördjupat oss i förlossningsvården och barnmorskeyrkets historia – välkommen till Vårdväskans backspegel!

Barn har alltid fötts – dag som natt, vardag som helg. Oavsett om kunniga personer funnits på plats eller inte har bebisar sett dagens ljus, genom riskfyllda förlossningar med ofta varierande utkomst. I majoriteten av världens alla kulturer har kvinnor alltid samlats för att bistå den födande kvinnan med hjälp och stöd i den mycket smärtsamma och riskabla processen. Ju fler kvinnor som samarbetade, desto större erfarenheter och chans till kunskap fanns det. Ur dessa samlingar av kvinnor föddes det som kom att bli dagens barnmorskeyrke. Till en början kallades hon jordemor och ansågs vara en person med kunskap kring folklig läkekonst, besvärjelser och till viss del även magi.

Kvinnodominerad yrkeskår – både då och nu

Vårdväskans backspegel: Förlossningsvårdens historia

Barnmorskeyrket är ett av världens äldsta kvinnoyrken och yrkeskåren består fortfarande av mer än 99% kvinnor. Historiskt sett tvingades de flesta kvinnor, som mot förmodan arbetade, att sluta jobba när de gifte sig. Som jordemor sågs det i stället som meriterande om du var gift och själv hade fött barn. Dock har yrkets rykte svajat genom åren. Under 1500- och 1600-talen hade jordemödrar hög status och ansågs vara aktade och betrodda kvinnor. Ett par hundra år senare, under 1800-talet, hade barnmorskorna i stället låg social status. Detta kan ha berott på att arbetet var orent och att man som barnmorska kunde bli kallad på under alla dygnets timmar. Yrkeskåren bestod dessutom till stor del av kvinnor från bonde- och arbetarklassen, som efter ett långt liv av arbete dog i någon av landets fattigstugor.

Innan telefoner fanns tillgängliga kallade man på jordemödrarna med bud, och de begav sig därefter hem till den blivande modern för att bistå vid förlossningen. Jordemodern fick ta sig fram i alla väder och under alla dygnets timmar, ofta på dåliga vägar. Med sig hade hon sig stora väska med diverse verktyg som kunde komma att behövas under förlossningen. Efter barnet fötts stannade jordemodern hemma hos den nyförlösta kvinnan så länge det behövdes, vilket kunde vara flera dagar. Enligt statistik från slutet av 1800-talet bistod en barnmorska som mest vid 193 förlossningar på ett år, medan medeltalet var 41 förlossningar per barnmorska och år.

Utbildning för barnmorskor

År 1711 fick barnmorskorna sitt första reglemente i Sverige. Detta innebar att endast utbildade och edsvurna barnmorskor fick utöva yrket, trots att det bara fanns utbildning tillgänglig i Stockholm. Då hade regleringen kring barnmorskeyrket redan diskuterats i årtionden – till och med drottning Ulrika Eleonora var inblandad. Hon engagerade sig i fattiga och utsatta kvinnors barnafödande genom att betala sin egen barnmorska, Catharina Wentin, för att bistå med hjälp. Drottningens läkare, Urban Hierne, fick även i uppdrag att utarbeta en plan för Sveriges förlossningsvård år 1682. Hierne dolde inte sin upprördhet över rådande situation och föreslog både utbildning för barnmorskor och barnsängshospitaler, som då fanns i flera andra länder. En annan läkare som visade stort engagemang för den svenska förlossningsvården var Johan von Hoorn, ofta ansedd som den vetenskapliga förlossningskonstens fader i Sverige. Hoorn var en stark förespråkare för utbildning av barnmorskor, på grund av det riskfyllda arbetet där både mor och barn kunde dö. År 1697 gav Hoorn, på egen bekostnad, ut Sveriges första bok om förlossningskonst. Han startade även barnmorskeutbildning, där han lärde ut handgrepp för att vända barn inne i livmodern. Denna kunskap räddade många liv fram till att kejsarsnitten började utföras över hundra år senare.

Vårdväskans backspegel: Förlossningsvårdens historia

Det var mycket tack vare Hiernes och Hoorns arbete som barnmorskornas första reglemente tillkom år 1711. Till en början var möjligheterna till barnmorskeutbildning små och de flesta jordemödrar på landsbygden förblev outbildade. Ytterligare ett reglemente tillkom år 1777, där alla jordemödrar fick tystnadsplikt och kvinnor fick rätt att föda sina barn ”i lönn” – alltså utan att behöva uppge namnet på fadern till barnet. I detta reglemente fastslogs också att barnmorskorna inte fick använda förlossningsinstrument. Om detta behov uppstod var hon tvungen att kalla på läkare. Dock fanns det mycket få läkare till hjälp i just dessa ärenden och antagligen kostade detta många barn- och kvinnoliv vid smärtsamma förlossningar. Barnmorskorna fick inte tillbaka rätten att använda sig av instrument förrän år 1829, och då endast om läkare inte fanns att tillgå.

Sveriges första BB

Det första barnbördshuset, Sveriges första BB, öppnade år 1775 i Stockholm. Det var främst ogifta och fattiga kvinnor som födde sina barn här, men även en del högre ansedda kvinnor som inte ville röja sin identitet. Personalen på barnbördshuset hade varje kvinnas personuppgifter i förseglade kuvert, som endast öppnades om kvinnan dog. Under 1800-talet härjade barnsängsfebern och många avled på Stockholms BB. När det var som värst dog en av fem kvinnor som födde sina barn på barnbördshuset och läkare och barnmorskor stod handfallna. Man försökte tvätta, städa och vädra, men ingenting hjälpte. Trots att det fanns vissa studier kring att dödligheten i barnsängsfeber minskade om personal tvättade händerna innan barnet förlöstes, dröjde det till slutet av 1800-talet innan man började tvätta händerna som rutin. När handtvätt med desinfektionsmedel infördes på Stockholms barnbördshus sjönk dödsfallen i barnsängsfeber från 4,2 till 0,32 procent på bara ett år.

År 1819 infördes krav på att använda professionell och utbildad förlossningshjälp i hela Sverige, men det förblev svårt för kvinnor som inte bodde i storstäderna att få tag på utbildade jordemödrar. Mot slutet av 1800-talet hade ungefär hälften av alla svenska barnaföderskor utbildad hjälp vid förlossningar och det fanns fortfarande mycket som behövde göras för att öka säkerheten vid de riskabla födelseprocesserna. Det skulle dröja ända till 1908 innan det beslutades att varje kommun skulle ha minst en utbildad barnmorska. I början av 1920-talet infördes två års utbildning för alla barnmorskor och sedan mitten av 1900-talet krävs att alla som utbildar sig till barnmorska även har en grundläggande sjuksköterskeutbildning.

Från hemmafödsel till steril sjukhusmiljö

Mycket har hänt inom förlossningsvården de senaste 100 åren. I takt med att fler sjukhus och förlossningsavdelningar öppnade, utbildad personal ökade och den medicinska säkerheten blev bättre började allt fler kvinnor föda barn på sjukhus. Mellan 1920 och 1940 sjönk antalet hemmafödslar från 90 till 35 procent och på 1950-talet föddes bara ungefär fem procent av alla barn i hemmet. Både mödra- och barnadödligheten minskade när de flesta födslarna förflyttades till sjukhusen. År 1927 var mödradödligheten 27 på 10 000 förlossningar och år 1959 hade den minskat till 2,5. Under 1930-talet får varje sjukhusområde en mödravårdscentral och mödrapenning och rätt till mödravård införs, likaså fri förvård, förlossning och eftervård. Det beslutas även om förbud mot att avskeda kvinnor på grund av graviditet. Under 1950-talet blir det allt vanligare med kejsarsnitt och under 1970-talet införs ultraljud och kardiotokografi, elektronisk fosterövervakning. En ny lag ger alla kvinnor rätt till smärtlindring under förlossningen och papporna får en alltmer självklar plats i förlossningssalen. I samband med abortlagen 1975 får kvinnor för första gången själva mer kontroll över sina barnafödslar och egna kroppar. Även preventivmedelsrådgivningen utökas, barnmorskeyrket specialiseras ytterligare och deras arbetsuppgifter utökas.

Vi har sett en enorm utveckling inom förlossnings- och mödravård de senaste århundradena – och tur är väl det! Från riskabla förlossningar i hemmet utan utbildad personal och steril miljö till barnafödsel på sjukhus med specialiserad personal, smärtlindring och fosterövervakning. Vi har alla de kvinnor som genom historien samlats runt födande, blivande mödrar att tacka för att de banat vägen för dagens duktiga, uppskattade barnmorskor.

Andra inlägg i artikelserien Vårdväskans Backspegel